Företag utgör grunden för Sveriges nya totalförsvar i ett förändrat säkerhetsläge, där hotbilden sträcker sig från krig till hybridkrig, terrorism och naturkatastrofer. Samhällsviktig verksamhet drivs i hög grad av näringslivet, vilket gör samverkan mellan offentlig och privat sektor nödvändig. Men vad innebär det, och hur går vi från ord till handling?
Beredskap är i grund och botten ett statligt ansvar, men statens begränsade resurser och kunskap gör att samarbete med privata aktörer behövs för att möta totalförsvarets moderna krav. Privat-offentlig samverkan innebär att privata och offentliga aktörer delar ansvar och resurser för att nå gemensamma mål, ofta sådana som inte kan uppnås enskilt. För att stärka beredskapen krävs en mångfald av samverkansformer – från frivilliga samarbeten till strukturerade avtal och långsiktiga partnerskap.
Gemensamma insatser
En stark grund för samverkan byggs genom förtroendefulla relationer och frivilligt deltagande. Vi ser redan goda exempel i beredskapssektorerna där privat och offentlig sektor exempelvis genomför gemensamma övningar och delar lägesbilder. Även Finland är ett gott exempel där det offentliga och näringslivet arbetar operativt sida vid sida i så kallade ”pooler”. När gemensamma insatser har identifierat brister, kan formella avtal säkerställa robusthet och beredskap. Dessa avtal kan även vara långsiktiga, med gemensamma investeringar och partnerskapsbaserade affärsmodeller för att dela kostnader och säkerställa kompetens över tid.
Säkerställa ömsesidig nytta
För att samverkan inte ska stanna vid ett buzzword krävs mer än sporadiska möten eller enstaka avtal. Samverkan är en strategi och verktygslåda, där vi måste kunna välja rätt metod för rätt situation och anpassa arbetssätten över tid. Men framför allt kräver effektiv samverkan att vi agerar – att vi säkerställer ömsesidig nytta för företag och det offentliga, bygger tillit och är öppna för nya arbetssätt. Samverkan måste ses som en långsiktig process där insatser och engagemang är avgörande för att skapa de relationer som krävs för att uppnå verklig effekt. I det allvarliga säkerhetsläge vi nu befinner oss i, måste privat-offentlig samverkan gå från ord till handling. Det är i de konkreta åtgärderna och besluten, inte i mötesanteckningarna, som vi tillsammans kan göra verklig skillnad.