Det är, milt uttryckt, intensiva tider. Med krigets muller i bakgrunden arbetar Sverige frenetiskt med att utveckla förmåga inom totalförsvaret.
Samhällets robusthet och resiliens har snabbt blivit den övergripande kontexten i utvecklingsarbetet, och en aspekt är glasklar: vi måste samarbeta. Mer, över gränser, trots hinder, och med vardagens förutsättningar – nu.
De flesta håller nog med om att det är just vardagens förutsättningar som i slutändan kommer att avgöra vad Sverige kan stå pall för. Men vad betyder det, egentligen? Ja, att förberedelser måste genomföras redan i fred för hur ett väpnat angrepp ska kunna mötas, och ytterst, stoppas. Helst ska förberedelserna vara av sådan klass att angreppet aldrig sker, helst inte ens övervägs. Det ska inte vara värt det för en angripare.
Senior Projektledare
SOFF
Men om ett angrepp inte ska vara värt det så måste ”verksamheten i fred” förstås som så mycket mer än plan och övning för krig, mer än krigsparagrafer, mer än krigsorganisationer. Även om exempelvis fullmaktslagarna – som syftar till att stärka landets totalförsvar under krig eller krigsfara – kan utgöra verktyg om det brinner till så är dessa i sig varken det riktigt avskräckande för en angripare eller är det som gör att Sverige kan hålla emot. Det är i stället förberedelserna ihop med en robust samhällsgrund, fysisk såväl som kognitiv och allt däremellan, som gör Sverige krigsavhållande. Den robusta samhällsgrunden varifrån spjutspetsförmågan att också slå tillbaka militärt, skulle det behövas, kan verka från.
Från näringslivets perspektiv betyder vardagens betydelse för beredskapen att de samarbeten som finns en vanlig tisdag i januari väger tyngst. De dialoger, avtal och beställningar som sker då är, enkelt uttryckt och utan överdrift, en av de viktigaste länkarna för att bygga svensk beredskap medelst de resurser och förmågor som finns på privat sida. Och dessa kan inte överskattas, vare sig för svensk förmåga att möta ett krig, eller för att avskräcka det.
Sverige står inte ensam i samtalet om företagens betydelse för beredskapen. Handel, industri och innovation är nu lika naturliga agendapunkter på säkerhets- och försvarspolitiska möten på kontinenten, som vice versa. Även den mellanstatliga alliansen vi ansökt medlemskap i har fokus på frågorna. Med den svenska industribasen och starka svenska innovationsförmågan ser Nato möjligheter för oss att bidra.
Behovet av samarbete på hemmaplan, för att både lyckas med egna säkerhets- och försvarspolitiska framgångar och för att bli den partner vi vill bli, växer för varje dag som går. Och även om vi upplever en lite skrämmande känsla av en perfekt storm just nu, så har drivet och viljan att sträcka ut händer över gränser aldrig varit tydligare. Det ska vi ta tillvara på. Vi ska samarbeta, i vardagen såväl som i kriget, för Sverige.
